Det är väl oftast så utanförskap och fördomar skapas, antar jag. Det man inte känner till och inte vet så mycket om är skrämmande och jobbigt. Det man tar sig tid att lära känna, är inte lika läskigt efter ett tag. Jag vet inte hur många etniska svenskar jag har mött som varit kritiska mot invandrare och invandring men som brukar avsluta med att säga: "Ja, men inte du. Du är ju som vi. Det är de där andra som pratar så konstigt och har så skumma saker för sig, som jag har svårt för". Det är då man inser vad som inte har gått upp för dessa människor, nämligen att jag faktiskt är en av de där konstiga och att den enda skillnaden ligger i att de faktiskt har vågat lära känna mig eller drista sig till att bara prata med mig.
Det är väl där Nd:s, Suks och alla andra främlingsfientligas problem ligger. De lever enligt Joakim Thåströms bevingade ord: "Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal".
Det är tragiskt och synd. De inser inte hur mycket fattigare deras liv blir av att inte våga lära känna och ta in nya intryck med ett öppet sinne. Hela deras energi går åt till att vara rädda och misstänksamma. Vilket slöseri!!



0 kommentarer:
Skicka en kommentar