En lördagskvällsobservation

Det är lördag och jag och P är på väg hem efter en sväng på stan vid 18-tiden. På vägen framför oss ser vi ett sällskap av invadrarungdomar som går åt samma håll som vi. Vareftersom vi närmar oss Vaksala torg ansluter det fler och fler ungdomar till klungan framför oss och det pratas och tjoas glatt. Alla verkar ha humöret på topp och är finklädda. De verkar vara på väg till någon slags fest. När vi är på Vaksala torg ser vi att klungan drar sig till mitten av torget där en bil med ett hyrsläp baktill står uppställd. På hyrsläpet finns en musikanläggning riggad och ut ur högtalarna dånar kurdisk musik. Ungdomarna som haft samma väg som oss träffar på fler de känner på torget och en stor hälsningsceremoni med pussar på kinden och kramanden påbörjas. Stämningen verkar som sagt vara på topp. Jag minns att jag själv för något år sedan var med på en liknande tillställning på torget. Ungdomarna ska tillsammans på torget i den 5-gradiga lördagskvällen fira det kurdiska och persiska nyåret Norouz. Norouz betyder "ny dag" och är en tradition för att fira våren och grönskans ankomst efter en lång och kall vinter. Under kvällen här på torget ska det nya året dansas in med kurdisk dans och sång. Glädje ska manifesteras över det nya året och man ska tillsammans känna gemenskap med alla som kommit dit för att fira. Glädjen mellan ungdomarna på torget går det då verkligen inte att ta miste på.

Jag och P går vidare hemåt och jag förbannar mig själv lite tyst för att jag i princip missat hela nyårsfirandet detta året på grund av diverse omständigheter. Med den kurdiska musiken avtagande i bakgrunden på väg hem upptäcker jag att vi återigen har några ungdomar framför oss på vägen. Denna gång tre killar, till synes med svenskt påbrå. Jag upptäcker att killen som går i mitten går lite "hackigt" och ser ut att tycka det är jobbigt med promenaden. P gör mig uppmärksam på att han bär på två flak öl i sin famn. Stämningen mellan grabbarna verkar liksom på torget, också på topp. De verkar vara på väg till någon slags fest. Med lite snabb överslagsräkning kommer P fram till att de tre killarna under kvällen förmodligen kommer att hälla i sig 4 liter öl var, baserat på det som killen i mitten bär i famnen.

Medan vi traskar hem hinner jag reflektera över vilka diametralt skilda världar dessa ungdomar som vi har mött på vägen befinner sig i, trots att de bor i samma land. Deras definition av "fest" och "ha kul" är det milsvida skillnader emellan. Vilka fler fenomen och definitioner i livet är de inte överens om? Kommer de någonsin att kunna mötas på mitten och delta i varandras "fester"? Innan vi kommer fram till porten där vi bor, hinner jag även inse att den dag samhället har kommit så lång och på något sätt funnit nyckeln till att få dessa ungdomar att mötas, den dagen har vi lyckats lösa våra segregations- och utanförskapsproblem.

Privatisera privatisera privatisera

Privatisera är mantrat som kännetecknar den borgerliga alliansen. Det är för visso inget nytt men nu när de råkar sitta vid makten verkar dock det vanliga mantrat ha förvandlats till en tvångstanke. Ideologin har övergått från att se samhällets och individens bästa till att vara dogmatisk. Vare sig det är bra eller dåligt så kör man fram privatiseringsångvälten på högfart i alla Sveriges kommuner. Detta, påhejad av alliansregeringen som inte är sen med att underlätta med lagar och bestämmelser.

I Uppsala ska det kommunala bussbolaget Gamla Uppsalabuss AB (GUB) säljas ut. Inte för att det går dåligt på något sätt och inte genererar vinster. Det går tvärtom väldigt bra för GUB. Vidare ska det underlättas för att hyresrätter i det kommunla bostadsbolaget Uppsalahem AB ska omvandlas till bostadsrätter. Inte för att det är överskott på hyresrätter i Uppsala, tvärtom det råder oerhört stor brist på dem. Det ska även ges i uppdrag att FLER bostadsrätter ska byggas av Uppsalahem AB. Detta i "segregerade" områden som till exempel Gottsunda.

Bara en titt på de olika privatiseringsförslagen ger insikten att det inte är samhällsnyttan som står till grund för de olika resonemangen utan det dogmatiska tänkandet kring privatiseringar. Resonemanget verkar ungefär gå ut på att man får passa på att privatisera så mycket man kan och hinner under dessa frya år vid makten, annars kanske det tar stopp efter 2010 då det är stor risk att det blir maktskifte igen. Vad privatiseringarna får för effekter eller om det ens är ett vettigt sätt att gå tillväga på, ägnas det inte många sekunders reflektion till.

Gällande GUB:s privatisering, så verkar man inte heller ha tänkt över vilket slöseri det är sälja ut ett fullt fungerande bussbolag som dessutom har fått oerhört goda betyg i sina "nöjd kund- och medarbetar"-enkäter. Inte heller ser man risken med förlorad samhällsnytta genom att sälja ut ett bussbolag till privata aktörer. Det vi alla vet och anar, är att det för en privat aktör inte är körtäthet eller ett diversifierat busslinjenät som är första prioritet. Det enda som spelar roll är med vilka medel man kan öka vinsten. En privat aktör tvekar inte för att höja busstaxor. För en privat aktör har inte heller alltid en fräsch och modern bussflotta, som ju är viktig ur miljöhänsyn, stor betydelse. Vinsten går före allt!

Gällande Uppsalahem AB:s utförsäljningar av hyresrätter och byggande av bostadsrätter finns bara ett ord, KATASTROF!!! Det är så ogenomtänkt att det saknas motstycke! Här säger man från alliansens sida att man värnar om individens handlings- och valfrihet och att det därför är viktigt för nuvarande hyresgäster att få välja om man vill köpa sin bostad eller ej. Att det sedan är en oerhört kortsiktig valfrihet för medborgare i Uppsala, verkar man inte ha tänkt så mycket på. Vad ger det framtida generationer i Uppsala för valfrihet när man vill välja bostadsform i staden om hela Uppsala består av bostadsrätter? Alliansen är ju aldrig sen med att tänka på rörlighets- och företagsetableringsaspekter i olika sammanhang. I det här fallet verkar man inte ha tänkt på att Uppsala är en tillväxtregion med många nya och expanderande internationella företag. Hur resonerar man när man tänker på bostadssituation för folk som kommer hit för att arbeta i några år och sedan återvända till sina hemländer? Hur stor valfrihet har studenter som kommer hit för att studera och som inte har föräldrar som kan köpa en bostadsrätt åt dem? Till vilken grad sträcker sig valfriheten för ungdomar som vill flytta hemifrån men inte vill köpa sin bostad? Vad är det för trams som alliansen kallar bostadpolitik och som man nu till varje pris ska föra i den här staden? Är man ute efter att göra Uppsala till en likriktad kommun för välbärgade och etablerade personer som inte är särskilt mobila av sig?

Hur resonerar man när man säger att segregationen minskas genom att Uppsalahem får i uppdrag att bygga bostadsrätter i Gottsunda? Visst är blandade boendeformer i en kommundel som Gottsunda bra, men varför ser man så oerhört ensidigt på segregationsproblematiken? Varför ser man inte Fålhagen eller Luthagen i stadens "fina" områden som segregerade? Om Gottsunda är ett hyresrätts- och blatteghetto så är Fålhagen lika mycket ett bostadsrätts- och svenneghetto. Det är på dessa oerhört väsentliga punkter som alliansens politik saknar innehåll och ekar ihåligt. Det håller inte Reinfeldt, Forss, Hedberg och Co, så kom antingen med bättre argument eller ompröva era idéer!

Ännu en vända Dahlström

Igår var den internationella kvinnodagen. På grund av studier till sent på kvällen kunde jag själv tyvärr inte delta i några av de aktiviteter som pågick runtom i Uppsala och i Stockholm. Bland annat hörde jag om ett arrangemang på naturhistoriska muséet i Stockholm som gjorde mig väldigt upprörd och förvånad. Dagen till ära hade de bjudit in nedan nämnda professor Annica Dahlström att prata, eftersom de verkar ha någon slags vandringsutsällning om hjärnan. Att förlägga Annica Dahlströms föreläsning på just internationella kvinnodagen fick min tålamodsbägare att rinna över och jag skickade ett mejl för att få någon slags förklaring till detta handlande. Tyvärr blev jag inte förvånad över det urvattnade och diplomatiskt korrekta svaret jag fick. Inte heller verkar arrangörerna se den opassande och provocerande aspekten i att förlägga Dahlströms föredrag den 8:e mars. Suck och stön, säger jag bara!

Här nedan följer min e-postväxling med naturhistoriska muséet:

Skickat: den 8 mars 2007 16:32
Till: info@nrm.se
Ämne: internationella kvinnodagen

Hej!

Jag kan inte låta bli att skicka ett mejl till er på naturhistoriska muséet för att meddela min enorma besvikelse över att ni väljer att bjuda in professor Annica Dahlström som talare på internationella kvinnodagen. Denna dag är till för att tydliggöra kvinnors underordning i samhället och belysa problematiken från olika håll. Att därför göra som ni, och bjuda in en av de största antifeministerna i Sverige, är ett gigantiskt underbetyg och brist på förståelse för vad denna dag står för.

Jag skulle uppskatta att få en förklaring till varför ni har gjort valet att bjuda in Annica Dahlström!

Mvh,
Elnaz Alizadeh
Uppsala

--------------------------------------------

Bästa Elnaz,
Tack för ditt mejl.

Vi visar nu på museet en vandringsutställning om hjärnan "Se hjärnan" och vad man vet om hur hjärnan fungerar idag. Utställningen är producerad av Riskutställningar med stöd från Vetenskapsrådet och med forskare från olika håll bl a universiteten och Karolinska institutet. Till den utställningen kopplas programaktiviteter där erkända forskare med specialitet om hjärnan håller föreläsningar för allmänheten. Annika Dahlström är en av dessa och det är i den egenskapen hon håller föreläsning hos oss. Våra föreläsningar är öppna, du själv och alla andra har då en möjlighet att komma, debattera och ifrågasätta föreläsarnas vetenskapliga teser.

Bästa Hälsningar/Staffan
Dr Staffan Thorman
Director, Public EngagementExhibitions, Cosmonova, Education, Popular Science and Program activities
P.O Box 500 07
SE-104 05 Stockholm Sweden
+46 8 5195 4000
email: staffan.thorman@nrm.se
www.nrm.se