Världens mest bisarra sak hände mig och en fullmäktigeledamotskollega för snart en vecka sedan. Stressad från jobbet och på väg till kommunfullmäktiges sammanträde lyckades jag på vägen köpa med mig en pastasallad som middag för att inte svälta ihjäl under mötet som alltid håller på till klockan 22. Att köpa med mat är ett medvetet val från min sida då UKK (Uppsala Konsert och Kongress), där sammanträdena äger rum, inte kan erbjuda något vettigt i middagsväg i sitt kafé. De brukar på sin höjd sälja småkakor och mackor med geggigt och kaloririkt innehåll, helt utan näring eller smak. Således stod jag och en fullmäktigekollega, som liksom jag har invandrarbakgrund, och åt vår medhavda mat vid panoramafönstren på plan två och spanade ut över Vaksala Torg. Plötsligt stiger en person som arbetar vid kaféet, fram till oss, och påpekar att vi inte får äta medhavd mat i huset.
Jag blir lite irriterad men inser att det är helt ”fair” eftersom jag vet att en sådan policy mycket väl kan förekomma på ställen som serverar något ätbart. Visserligen trodde jag inte det om ett hus som ägs av ett kommunalt bolag och som är tänkt att vara tillgänglig för alla i hela staden, men godtog ändå själva tanken. Gott nog om det hela stannat vid detta, men det gjorde det inte. Kafé-människan fortsatte sin uppläxning av oss med att klämma ur sig: ”Ja ni vet, så gör man inte här i Sverige”. Det var DÅ jag blev helt paff. Jag trodde knappt mina öron och kom därför inte på något att säga. Det vi gjorde hade kunnat göras av vilken ”riktig” svensk som helst. Jag undrar vad som får en person att säga något sådant. Jag har bott den största delen av mitt liv i Sverige (snart 21 år) vilket förmodligen är längre tid än vad kafépersonen är gammal. Hela mitt liv har jag varit en del av det svenska samhället. Mina bästa vänner är svenskar, min sambo och blivande man är svensk och jag pratar flytande svenska utan brytning, men ändå kan jag inte ses som en del av det svenska samhället. Det är så ledsamt!
På morgonen skulle jag iväg till jobbet i Stockholm. Väl framme vid Cityterminalen som jag alltid passerar, ville jag köpa en fralla i ett kafé. Jag ställde mig i kön där det redan stod två personer innan och någon sekund efteråt ställde sig en kvinna efter mig. Helt plötsligt märkte jag att kvinnan började trycka ut mig mer och mer ur kön. Ju större plats hon fick att röra sig på, desto mer buffade hon ut mig med sin stora ryggsäck utan att säga ett enda ord. Jag blev helt förstummad av hennes handling och förstod inte riktigt vad hon menade eftersom hon inte sade ett ljud utan bara fortsatte med sina knuffar. Till slut när jag inte längre stod i kön fick jag nog och frågade henne vad hon höll på mig. Med en genomträngande blick full av förakt och hat sade hon att jag hade trängt mig före och att man inte gör så i Sverige. Medveten om att hon stod där och ljög å det grövsta, gick jag därifrån kränkt och ledsen. Tio meter därifrån kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att förtjäna denna behandling av vilt främmande människor….
lördag 3 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
det va länge sen jag såg ett inlägg i din blogg, men jag tittar in ibland för att se om det kommit ngt.
gud vilka idioter alltså! problemet är att man blir så paff i stunden att man inte ger svar på tal.
det känns som att dessa personer passar på att ta ut sitt aggresiva beteende på folk som dom kan hitta ngt att s.a.s. "skylla" på, dvs. det utländska utseendet i det här fallet.
eller också är det ren och skär rasism som ligger bakom.
"vilka vi?" borde du fråga nästa gång kanske. har du fått några nya tankar kring detta sen sist?
kram,
Ellinor
Vilka är vi i Sverige, jo vi bor i ett mångkulturellt land. Här finns altså människor från flera länder, vilket jag tycker är toppen. Jag är själv sambo med en kvinna från Peru. Altså vi i Sverige (som bor här!)äter inte medhavdkost på restaurang inget konstigt med det. Vi i Sverige (alla stressar vi och får blodsocker som faller och blir otrevliga) beter oss som svin mot varandra ibland. Du känner dig utanför allt detta, fast du bott här i så många år? Skall vi som bloggar om detta börja skilja på vem som är mörk eller vit?
Ytterligare bevis för att "främlingfientlighet" egentligen är rasism - det är den avvikande hudfärgen som idioterna inte gillar.
Intressant köhistoria. Säger mycket om Stockholm. Flytta inte hit. ;-)
Tack för sympatierna Ellinor och Jonas! Nya tankar efter detta som hänt är tyvärr bara negativa. Jag har aldrig tidigare blivit så tydligt rasistiskt behandlad och därmed kanske också haft en väldigt naiv inställning. Jag blev faktiskt riktigt knäckt efter det som hände. Särskilt som att det var två dagar precis efter varandra. Nu har jag blivit mer cynisk och tolkar det okända människor säger till mig på ett väldigt negativt sätt. Jag jobbar verkligen med mig själv och mina tankar för att inte automatiskt misstänka alla för att vara elaka och onda, men det är inte lätt nu. Man har blivit "skadad".
Kjell G Holmsten, jag vet inte riktigt om jag förstår vad du menar med ditt inlägg. Menar du att jag bara ska gilla läget? Avfärdar du det folk har sagt till mig med att "alla har vi våra dåliga dagar", eller? Jag vet att folk kan bete sig dåligt mot varandra i Sverige. Jag vet att folk kan vara sura och griniga ibland i Sverige (precis om i alla andra länder). Men det jag har problem med och det jag blir ledsen över, är att det läggs in undertoner om att jag är på det ena eller andra sättet för att jag inte ser helt "svensk" ut. Folk kan be mig flyga och fara åt hel-ete utan att åberopa mitt ursprung eller mitt utseende. Jag är inte en lättstött person. Jag tål mycket. Men gränsen går vid när man tar in ovidkommande aspekter i diskussionen. Bemöt mig med respekt samt korrekta och sakliga argument, så blir du bemött likadant tillbaka från min sida.
Jag hade inte medhavd kost med mig till en flådig restaurang. Jag åt en sunkig sallad stående i en av UKK:s korridorer! Jag gick inte före någon i kön (efter att ha vuxit upp i Sverige vet jag att vid det här laget att korrekt köbildning är A och O för de allra flesta boende i det detta land) utan försökte i en lika stressad situation som tanten efter mig hade, köpa frukost på min rättmätiga plats i kön. Är det för mycket begärt eller?
Jag blev mycket upprörd av detta! Har själv varit med om det (fast då inte i Sverige eftersom ingen hittills verkat tycka att jag är "avvikande" nog att säga så till).
Den där nippertippan på K&K kan du väl anmäla till chefen! Det skulle jag gjort! Och jag kan lova dig att den gång jag står bredvid dig i kön och en kvinna säger på detta sätt, som på Cityterminalen, får du mitt fulla stöd och en utskällning kommer att levereras pronto! Inför sådan här skit ska man inte behöva försvara sig själv, nej, folk ska komma till din undsättning! När man blir utsatt för sådant har man ju fullt upp med att plocka hakan från golvet och samla sig.
Alla ni människor som hör och ser någon bli utsatt för sån't här: Reagera högljutt! Och ni som får för er att säga något dylikt: passa er!
Läser om din behandling av en av våra anställda, och vill både beklaga och be om ursäkt. En sådan "släng" du fick är helt oacceptabel och stick i stäv med allt vi arbetar för i Uppsala Konsert & Kongress. Men tack också för att jag nu fått insikt i att det trots allt finns sådana tendenser hos oss. Det gör mig mer uppmärksam.
Magnus Bäckström
VD Uppsala Konsert & Kongress
Skicka en kommentar